Om Far och Son

Om Far

Som äldste son till en lantbrukare borde Andrej övertagit gården när han blev 15. Andrej hade helt andra planer. Han älskade att arbeta med trä och kärleken till träet blev för stark. Andrej rymde helt sonika till en närbelägen träfabrik där han fick både jobb och husrum. Efter någon månad accepterade pappan ytterst motvilligt sonens brinnande kärlek till hantverket och Andrej fick börja på yrkesskola för snickare. Han skulle åtminstone vara väl utbildad ansåg pappa. Han gick sin lärlingsutbildning mellan 1967 och 1970 och lärde sig bl a använda båda händerna lika bra till alla verktyg! På den tiden var det ett krav för att bli mäster.

Med Gesällbrev i handen fick han anställning på ett kollektiv för traditionellt hantverk och möbler. Möbelstilen kallas Danzig-stilen och kan bl a ses på Arturgården, ett folklivsmuseum i Gdansk. Så småningom blev Andrej Mäster och 1980 kunde han äntligen öppna sitt eget möbelsnickeri. Där har han alltid enbart tillverkat möbler på beställning.

Det Andrejs kunder har gemensamt är att de har en egen uppfattning om vad de vill ha, de är mycket kvalitetsmedvetna och inte sällan är det människor med en kreativ ådra som behöver hjälp att förverkliga sina idéer. Ibland finns skisser, bilder eller fotografier på de möbler man vill ha gjorda, men ofta kommer man bara med en idé, som man diskuterar med Andrej och därefter gör han produktionsritningarna.

Om Son

Sonen Sławek växte förstås upp med möbelsnickeri i sin fars snickarverkstad. Redan när han var 15 bestämde sig också han för att  bli möbelsnickare och började på 5-årig teknisk skola för träindustri. Här varavades teori med praktiskt hantverk och Sławek  praktiserade hos ett flertal olika möbeltillverkare under sin studieperiod. Även Sławek har lärt sig att använda båda händerna, men ”bara” till hammare och såg och absolut inte lika snabbt som pappa Andrej.

Efter avslutad skola 1995 arbetade han flera år i Sverige bl a på en auktionsbyrå. Under en auktion kom han i samspråk med en försäljare av stoppade möbler, Boréns AB. Några månader senare blev han uppringd av samme man: – Kunde Sławek tänka sig att starta ett kontor i Polen åt dem? Sławek kunde ju branschen, hantverket, och både svenska och polska… 2003 började han alltså återigen arbeta i Polen och fungerade som koordinator mellan kontor, produktion och kund. På sin fritid hjälpte han alltjämt till hos sin pappa i möbelsnickeriet. Efter 5 år på administrativ tjänst började han längta tillbaka till sitt hantverk och till träet. Sławek bestämde sig för att trappa ner. Han skaffade sig ett deltidsjobb för att kunna jobba mer hos sin pappa i verkstaden. Och det ångrar han inte.

När man sedermera började diskutera att utveckla verksamheten blev det naturligt att valet föll på Sverige. Tillsammans bestämde de sig för att förverkliga även svenska kunders drömmar om egen design.